Two years ago

Du och jag, vi ville dela livet
fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett?
Men idag tar vi varann för givet
och har förlorat allt det där som var så rätt..


         


Alla dessa bilder var dåtid. En dåtid där allting kretsade runt oss. En dåtid då vi alltid alltid alltid hade tid för varandra. En dåtid då livet var så lätt.
Nu, nu har jag dig där. Där bland alla andra. Som en i mängden. Problemet är att jag känner att jag inte vill ha dig som en i mängden. Jag vill ha den Tilda som jag hade förut. Den Tilda som stack ut..på ett bra sätt.

Och jag kan inte tänka mig, för fem öre att jag har suttit under en palm, legat i ett varmt hav, suttit på en uteplats och gjort läxor, solat mig brun, festat så jag spytt ner hela sovrummet, gjort bort mig för mamma på så otroligt osmidiga sätt, ridit elefant eller ljugit för alla att du är min syster i Thailand. För det var det du var. En syster. Min tvillingsyster från ettan.

 Jag minns att vi jämt försa oss när folk frågade (i Thailand) vem som var äldst och vi svarade jämt att vi var tvillingar. Att vi hade samma mamma men inte samma pappa, eftersom vi var med mamma i Thailand. Grejen var den att det blev ju jävligt svårt, hur skulle en mamma kunna föda tvillingar om dom inte hade samma pappa. Några kom på oss, andra inte. Fast vi bättrade oss. Vi sa att en var ett år äldre. På ena stället var jag äldre, på andra du.

Nej, jag ska inte sitta och sörja tiden för två-tre år sen. Verkligen inte. Bara minnas. Och jag minns allt det bra. Dessutom så gläds jag över tiden vi har tillsammans nu. Innebandy träningarna två dagar i veckan, det är en bra början. Jag vet att vi troligtvis aldrig kommer bli lika tajta igen.
Jag är nöjd som det är nu. Vi pratar, vi ses och vi är bra vänner. Jag vet vart jag har dig. Och jag älskar det. Jag vet att det inte är samma sak som tidigare, och jag ska inte låtsas som det heller.

Med detta vill jag tacka dig, Mathilda Eva Leena Cronelöv, tacka dig för allt vi har gått igenom. Ont som gott, dåligt som bra. Du har och betyder mycket för mig.
Tack underbara du!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0