Nu ska jag berätta om en vän som står mig väldigt nära. Det är min bästavän, Moa Tschöp.
När jag först träffade henne, i sjuan, så var vi inte så bra kompisar. Jag var med hon som jag kommit till Björkeby med och Moa var själv. Fast efter några dagar så började hon umgås med massa andra och vi var inte så bra vänner. Jag blev väldigt nära vän med Emeline då och vi umgicks nästan jämt. Eller nästan, ja, vi umgicks jämt. Tror inte att det gick en sekund utan att vi var med varandra, förutom när vi skulle sova.

I åttan sen så började jag och Moa umgås mer och mer. Vi praoade tillsammans på Sturehof och blev galet bra vänner. Vi blev bästa vänner. Vi blev Itschy och Scratschy. Vi blev Helan och Halvan. Vi umgicks ofta och mycket. 
Sen vet jag inte vad som hände. Vi gled och vi blev typ ovänner och snackade skit om varandra och helt plötsligt var hatet igång. Eller hat och hat,  det kanske inte var hat, men det var något annat än den vänskap och kärlek vi hade innan. Ingen av oss verkade bry sig så vi sket i det hela. 
Hela nian var vi ovänner och pratade knappt med varandra. Under sommaren fick jag höra grejer som jag trodde var sanna och det blev bara ännu mer fel. När jag sen fick min klass lista för första ring i Löfströms gymnasium så kände jag att det fick vara nog. Jag bad om förlåtelse och hon tog emot den. Det kändes bra. Vi var inte bästa vänner, kanske inte ens kompisar, men vi pratade och allt var lugnt.

När hon sen började bråka och tjafsa med sin dåvarande bästavän så blev vi mer tajta och tajta. Sågs på helger och gjorde saker tillsammans. Vi hade flera roliga stunder tillsammans. Vi bestämde oss tillslut att spendera mestadels av jullovet tillsammans. Och så sant som det är sagt. Ungefär hela lovet spenderade jag med henne. Vi gjorde saker som vi egentligen inte borde göra, men som fick oss att bli jävligt tajta. Vi var tillsammans på nyårsafton och det var den bästa nyårsafton sen det nyår då jag åkte till Thailand med Mathilda. Helt underbart!!

Nu är vi bästavänner. Låter sjukt men är sant. Vi har kommit tillbaks då vi var Helan och Halvan och Itschy och Scratschy. Den tiden då den var som bäst.  
Visst, vi tjafsar ibland. Men det är över på 5min. Vi pratade om just det förra veckan. Att endel ska dra ut på onödiga grejer så jävla länge. Att man bara inte kan släppa det. Jag har svårt att ta något exempel nu, men det finns många. Vi pratar om sakerna och sen är det över. Istället som endel bara skiter i att prata om det och istället går runt och undrar och är sur. Och nu säger jag inte att vi är så himla mogna hela tiden som kan prata om saker, men vi är betydligt mer mogna än många andra.

Det jag vill säga med detta är att alla behöver en vän som Moa. Verkligen. En som alltid ställer upp, en som alltid finns där, en som alltid bryr sig, en som alltid bjuder på sig själv, en så får en på glatt humör, en som man alltid kan prata med, en som man vet alltid lyssnar.
Med detta vill jag bara tacka dig Moa. Tacka dig för att du alltid orkar med mig. Du vet hur jag kan vara ibland. Jag är glad att du inte släpper mig i dom stunderna.
Jag älskar dig Moa Tschöp. Bästavän!


Inte världens bästa bild. Den får duga nu