Alla bär på ärr.
Inte den sortens ärr man får utav att slå sig själv med en visp i huvudet när man är tre år gammal, utan jag pratar om den sortens ärr man får av människor man träffat och saker man upplevt. Svek av vänner, otrogna ex, mobbing i skolgången osv. Vissa ärr är man kanske inte ens medveten om själv, medans andra är smärtsamt närvarande. Jag tror starkt på själslig utveckling. Att gå vidare och ta lärdom av allt. Allt positivt och allt negativt.

Det är ganska enkelt egentligen; man blir påverkad av sin omgivning och därför bör man välja sin omgivning med omsorg.
Jag vill ha bekantskaper och vänskaper som berikar mitt liv, energitjuvar är inte välkomna. På senare år har jag blivit ganska stark när det gäller sådant. Det där samvetet som en gång fick det att vända sig i magen är nu borta, det finns inget att ha dåligt samvete över. It is what it is. Man behöver inte vara bästis med alla och det är inget fel på det! Det är som att rensa garderoben - det finns ingen anledning till att spara på plagg som ändå inte har rätt passform.

Det finns för många härliga individer i världen för att slösa tiden på människor som inte ger något annat än huvudvärk.


Jag tycker att detta var så fint skrivet att jag var tvungen att ta det från Izabellas blogg.