Jag trodde jag hade släppt dig. Att jag slutat tänka på dig.
Så får jag veta att min bästavän ska till dig och sova där. Det bryr jag mig inte om sådär. Fast fick den där klumpen i magen och gråten i halsen. Jag saknar dig! Kan du inte förstå dig. Jag vill inte ha dig som någon jävla pojkvän eller nångting. Bara att få ha dig som vän, att kunna prata med dig. Jag tror inte att jag kommer få känns den känslan nån mer gång. Det känns förjävligt. Jag vill ha dig tillbaka. Som det var förr.
Det är ingen, verkligen ingen som fattar. Jag orkar inte med detta längre. Jag orkar inte med dessa tårar för dig. Dessa jävla tårar som faller ner för mina kinder.
Jag vill verkligen inte bry mig längre. Jag vill verkligen inte. Jag kan inte sluta.

Vet inte vad jag ska ta mig till om detta. Jag har kännt flera gånger att jag inte ens vill utomlands med alla nu längre på grund av detta. Vi får se hur det blir.

Jag lovar dig, att om jag kunde ta tillbaka något i mitt liv, skulle de vara min vänskap med dig.
Jag vill ha tillbaka dig i mitt liv.