Du måste följa med. Jag vet att du har det jobbigt. Men jag kommer inte klara av att vara i Järvsö med massa jobbiga skitungar om inte du är där. Emil...jag ber dig. Vad är det att fundera om?

Det handlar om min bästa barndomskompis, för er som inte förstår eller vet det. Han är en av dom som förstår mig bäst och en som jag alltid, oavsett har roligt med. Vi har känt varann sen blöjan, men vi umgås inte lika mycket längre. Vilket är så jäkla tråkigt! Våra pappor gick i samma klass från 1an till 9an och pappa och Emils pappa och Magdalenas pappa gjorde lumpen tillsammans.
Vi brukar fira midsommar, vart annat år, på hans landställer i Skärgården med massa andra familjer. Iår är det ett sånt år då vi inte firar på deras land. Iår firar vi i Järvsö.
Ett jätte msyigt ställe. Vi var där och åkte skidor tidigare iår. Dock var inte Emil med. Fast vi hade kräftskiva där i höstas, tror jag att det var.

En midsommar utan dig är som en julafton utan paket och julgran. Hur skulle det se ut? Det går inte Emil. Vi har massa attt prata om och jag måste säga dig massa grejer. Snälla, vännen, du måste. Det är ingen midsommar utan dig. Jag har firat en midsommar utan dig. Och det var den midsommar då du inte hade föds typ. Fattar du hur det skulle bli nu? Inte roligt! Jag klarar det inte utan dig Emil, det vet du. Du, jag och Maggie. Visst jag har ju henne, men det är inte samma sak att bara vara med henne. Det är ju vi TRE! 

Jag saknar dig! Du måste med.
Om du läser detta så vet du.
Jag älskar dig


Jag och Emil på kräftskivan